Min resa började i Juli 2005.
Jag skulle sluta med p-piller och som så många andra var vi väldigt förväntansfulla! I september skulle vi åka utomlands för första gången tillsammans och jag kände att det gjorde ingenting om det inte tog sig innan dess...
Jag har alltid haft en känsla av att jag har svårt för att bli gravid, vet inte riktigt varför.. Kan ha att göra med att andra kompisar inte kunnat missat ett p-piller menas jag har missat en och två och tre dagar. Jag har alltid haft oregelbunden mens, aldrig vetat när den ska komma, inga smärtor i samband med vare sig ägglossning eller mens. Kanske är det därför, som sagt jag vet inte.
Efter några månader så började känslan av att det är nått som är fel att infinna sig.. Läste på nätet och där stod det att om man inte blir gravid inom ett år kan man ta kontakt med sjukvården och få hjälp.. Min känsla av att nåt var "fel" blev bara större och större ju mer månaderna gick..
Efter ett år tog jag modet till mig och gick till min husläkare för att få hjälp, och det var med stor skam jag gick dit.. Jag tyckte det var så jobbigt! Så himla okvinnligt!!
Det blev inte bättre av att doktorn sa att jag bara var stressad över att jag inte blivit gravid och att det satt i huvudet på mig... Att jag var så ung och har hela livet framför mig..
Jag grinade när jag satt på väg hem bilen, jag var så förödmjukad. Jag hade äntligen vågat mig dit och han bara körde över mig! Jag var så sårad..
Efter ytterligare ett halvår tog jag kontakt med sjukvården igen men inte till min husläkare. Ringde till gyn med en gång och de tog mig på allvar.. Ställde oss på kö där..
Efter två eller tre månader kom vi in på vårt första möte. Vi skulle utredas båda två, först skulle jag ta lite olika blodprover och göra ett VUL. Om allt det såg normalt ut skulle sambon få göra ett spermatest, för de tyckte inte det var så stor ide att jag skulle bli grundligt undersökt, om "felet" ändå låg hos sambon... Mina tester var normala och även sambons..
I Juni var vi utredda och det var inget "fel" på någon av oss, jag fick utskrivet en medicin som skulle göra att jag fick en blödning och sen även pergotime för att stimulera ägglossningen.. Vi räknade ut att om vi gjorde det skulle vi få mysa som mest när vi var på västkusten med min familj så vi bestämde oss för att invänta mensen i alla fall..
Sagt och gjort och efter 5:e mensdagen satte jag igång och knaprade pergotime..
Jag skulle sluta med p-piller och som så många andra var vi väldigt förväntansfulla! I september skulle vi åka utomlands för första gången tillsammans och jag kände att det gjorde ingenting om det inte tog sig innan dess...
Jag har alltid haft en känsla av att jag har svårt för att bli gravid, vet inte riktigt varför.. Kan ha att göra med att andra kompisar inte kunnat missat ett p-piller menas jag har missat en och två och tre dagar. Jag har alltid haft oregelbunden mens, aldrig vetat när den ska komma, inga smärtor i samband med vare sig ägglossning eller mens. Kanske är det därför, som sagt jag vet inte.
Efter några månader så började känslan av att det är nått som är fel att infinna sig.. Läste på nätet och där stod det att om man inte blir gravid inom ett år kan man ta kontakt med sjukvården och få hjälp.. Min känsla av att nåt var "fel" blev bara större och större ju mer månaderna gick..
Efter ett år tog jag modet till mig och gick till min husläkare för att få hjälp, och det var med stor skam jag gick dit.. Jag tyckte det var så jobbigt! Så himla okvinnligt!!
Det blev inte bättre av att doktorn sa att jag bara var stressad över att jag inte blivit gravid och att det satt i huvudet på mig... Att jag var så ung och har hela livet framför mig..
Jag grinade när jag satt på väg hem bilen, jag var så förödmjukad. Jag hade äntligen vågat mig dit och han bara körde över mig! Jag var så sårad..
Efter ytterligare ett halvår tog jag kontakt med sjukvården igen men inte till min husläkare. Ringde till gyn med en gång och de tog mig på allvar.. Ställde oss på kö där..
Efter två eller tre månader kom vi in på vårt första möte. Vi skulle utredas båda två, först skulle jag ta lite olika blodprover och göra ett VUL. Om allt det såg normalt ut skulle sambon få göra ett spermatest, för de tyckte inte det var så stor ide att jag skulle bli grundligt undersökt, om "felet" ändå låg hos sambon... Mina tester var normala och även sambons..
I Juni var vi utredda och det var inget "fel" på någon av oss, jag fick utskrivet en medicin som skulle göra att jag fick en blödning och sen även pergotime för att stimulera ägglossningen.. Vi räknade ut att om vi gjorde det skulle vi få mysa som mest när vi var på västkusten med min familj så vi bestämde oss för att invänta mensen i alla fall..
Sagt och gjort och efter 5:e mensdagen satte jag igång och knaprade pergotime..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Alltid lika kul att läsa era hälsningar till oss!
♥ Kram ♥